Humla, min lilla Humla.
Det är svårt att vara opartisk i sin beskrivning av en hund som man är så här nöjd med, som jag är med Humla. Alla har sina brister, men nöjet i att äga och föra en hund där fördelarna med råge överväger bristerna, är att man glömmer dem. Man måste ha varit där i sitt hundägande och som förare för att förstå den där känslan man får för en hund som bara är så rätt för just dig. Svårt att beskriva... Hon är precis det jag ville ha ut av kombinationen mellan Dansa och Harley och passar mig som handen i handsken! Förhoppningen med kullen var att få fram mjuka hundar med mycket will to please, samtidigt som jag ville förstärka deras jakt- och arbetslust och precis så blev det.

Humla visade tidigt vilken jaktlust och vilja hon hade i sig. Allt går i 200km/h och hon ger alltid 110% i allt hon gör. Ibland är viljan för stark och hastigheten för hög, men tack vare hennes mjukhet och lyhördhet är det aldrig svårt att ta tillbaka henne och förbättra. Hon är en hund som har mycket intensitet och explosivitet i sitt rörelsemönster och i sitt sätt att jobba, vilket inte passar alla, men jag gillar det. Som förare gäller det att vara med på noterna, vilket gör det hela till en lite större utmaning om man ska lyckas. Humla påminner väldigt mycket om sin mamma Dansa, men känns som en aningens förbättrad variant tack vare pappa Harley, vilket är meningen med aveln enligt mig. Till vardags är hon en otroligt smidig hund, hon märks inte. Lugn och avkopplad och skäller inte ens när det knackar på dörren. Vänlig och tålmodig mot allt och alla, men hon är mattes hund och frågar egentligen inte efter någon annan direkt. Besökare hälsar man lugnt och stilla på, sedan är det bra. Hon är ingen flamsig eller framfusig hund och hon brukar vara den som charmar även de hundrädda. En riktig gosegris är hon också och älskar att bli pillad på och ligga i famnen på kvällarna. Tack vare hennes storlek på 56cm i höjd och 22kg i vikt, så är det möjligt att ha henne uppe i famnen en längre tid. Mys på hög nivå, som hon aldrig får nog av.

Arbetsmässigt tror jag väldigt mycket på henne, om jag som förare bara kan ta tillvara på och förvalta henne rätt. Hon har en härlig fart och stil med mycket tailaction när hon jobbar. Ibland går det lite för fort och då blir det fel, men då beror det på att jag varit otydlig med vad jag vill. Hon vill alltid vara till lags och ger aldrig upp. Det är underbart att se henne i ett sök... Hon praktiskt taget spårar vittringen och det finns inget som är i vägen och som inte går att forcera. Hon är lika snabb in som ut och det är tack vare henne som jag bättrat på mina magmuskler en aning. ;-) Hon är mjuk i munnen med ett bra grepp och spontan på både kallt som varmt vilt. Trots att hon är så het och har så mycket tryck som hon har, har hon aldrig sagt ett ljud och jag har aldrig behövt tänka på det. Det enda vi egentligen har fått jobba lite extra på är att få henne att lära sig att balansera fokusen på dummiesarna/viltet, tack vare att hennes apporteringslust är så stor och att hon är så pass het som hon är. Det går bättre och bättre. En härlig hund att jobba med!!


 


<-TILLBAKA